Ingen sömn inatt heller. Förstår inte varför, sov inget natten innan heller.

Det finns ingen som ska tala om för mig hur jag ska må eller hur jag ska beté mig. Vad jag ska göra och inte göra. Man kan ge råd och komma med förslag men aldrig dömma någon. För det är omöjligt att som utomstående försöka sätta sig in i en annan människas känsloliv/tankar. Man kan relatera till sig själv och något man själv varit med om, men vi är alla olika. Vissa är starka och kan hantera saker och ting på ett sätt, medans andra är lite svagare. Om man inte ens själv vet eller kan sätta fingret på exakt hur man mår, kan inte heller någon annan göra det. Man har all rätt att komma med åsikter men tänk på hur den som får höra det kommer att hantera det.

Jag är ingen ängel, verkligen inte. Jag har gjort och gör misstag jag också. Och jag vet att det tyvärr kan påverka folk negativt, men det är inte med avsikt. För när man är så pass vilse i sig själv som jag kan känna att jag är just nu är det svårt att tänka klart. Det är ingen ursäkt, nej, men ibland måste man ha lite förståelse. Inte bara för mig, även för andra givetvis.

Människor är inte alltid i sina rätta jag och det måste man acceptera. Förhoppningsvis är det bara en fas man går igenom och som förr eller senare tar slut. Självklart kan man inte behandla folk hur man vill och sedan skylla på fasen, men som jag sa tidigare måste man alltid tänka steget längre innan man bestämmer sig för hur man ska ta det och hantera det.

En sak som vi, åtminstonde många av oss, måste lära oss är att det är OKEJ att må dåligt ibland. Det kommer alltid finnas dom som har det värre, men just för dig kanske du är med om det värsta tänkbara du kan vara med om i just ditt liv. Då kan inte du förneka det bara för att det finns andra som också har det dåligt. Det finns som sagt alltid dom som har det värre, även för dom som har det värst. Förstår ni poängen? Och alla medmänniskor måste också a c c e p t e r a att kompisen/släktingen/bekanten faktiskt inte mår så bra, istället för att tycka att personen i fråga är patetisk.

Jag vet egentligen inte vad jag vill komma fram till här. Men jag känner att jag inte riktigt når ut till de jag behöver nå ut till och bloggen är ett bra verktyg att avreagera sig på.