sitter och funderar jag, men det är väl inte så ovanligt. jag saknar gymnasietiden. jag och natalie (som var min vapendragare under hela skoltiden) kom inte direkt överens med många i vår klass och vi hyste irritation 95 % av alla skoldagar. vi var väl inte heller direkt älskade av alla. det är skillnad på människor när man går estet, så är det. men samtidigt finns det ju såklart dagar man minns. tvåan, var helt klart bäst. det var mycket som hände då.

nu babblar jag med all säkerhet i nattmössan men så får vara. ibland blir jag så nostalgisk!

absolut ingenting är sig likt.