På något vis blev jag lite positiv förrut. Även fast det är konstigt när man fått reda på en sån sak, som jag fick reda på. Men samtidigt känns det som en lättnad. Hade varit värre om situationen varit annorlunda. Om personen i fråga inte hade visat tydliga tecken på ånger.

Jag är villig att försöka. Även fast det gör ont och att hemska bilder kommer komma upp i huvudet. Jag längtar tills vi får sätta oss ner och prata ut, gråta ut, förklara, you name it. Då kommer det visa sig vilka känslor som väger tyngst. Om känslorna är starka nog att gå vidare med. Det är mig det hänger på... Men just nu för stunden känns det bra, fast samtidigt inte. Been there, done that så att säga.