ja, så länge fick ni vara utan mig. men det är ju så att när man bestämt sig för att sluta blogga dyker det upp saker som man känner att man vill skriva om. men nu när jag väl sitter här är det tomt. jag tror jag tar tillbaka det där om att sluta blogga. för ett tag iaf. även om ni bara var två(!) som tyckte att jag inte skulle sluta... haha.

igår var jag på arbetsförmedlingen iaf och försökte ordna upp livet lite. har ju bara krånglat med alla papper som ska skickas hit & dit för att man överhuvudtaget ens ska få någon form utav ersättning, eftersom jag faktiskt har jobbat så mycket som krävs för att uppfylla vissa villkor hos alfa-kassan. så igår tänkte jag att nu jävlar måste jag ner och prata med en handläggare så jag får allt svart på vitt! and so i did. hon förklarade allt och tillslut var det inte lika krångligt. det ända jag behövde göra var att fixa fram arbetsgivarintyget från telia där jag jobbade senast.

så när jag kom till bilen ringde jag upp min chef direkt och bad henne skicka intyget. och då säger hon "men du, lina. när jag ändå har dig på tråden. har nyss varit på möte och det fattas lite julvikarier, har du lust att jobba?". självklart tackade jag ja! det kändes fantastiskt även fast det bara är 1 månad. men ser ni det komiska i att jag PRECIS fått bukt på allt som ska göras? :p men jag får gå tillbaka sen när jag har julvikarierat och göra det igen bara :) inte så svårt. så ja, på tisdag om allt blir som planerat ska jag iväg på lite uppfräschning av minnet innan jag börjar i svaret igen! och det bästa av allt, i mitt gamla team!! :D dom vet inget än så det lär bli en överasskning.

över till något annat.
imorgon ska jag sjunga på begravning. det är min mammas väninna, vars bror som ska begravas så det är ingen jag direkt känner, förrutom väninnan då. men självklart är det väldigt tragiskt, speciellt då han var så pass ung. gruvar mig väldigt mycket vilket jag vanligtvis inte brukar göra. har aldrig sjungit solo på just en begravning förr utan bara med kören och jag minns hur tufft det var. så när jag tackade ja denna gång var tanken att jag skulle stå som på en läktare bakom där man inte syns som man vanligtvis gör på begravningar. men eftersom detta är i ett litet kapell verkar det inte finnas någon. usch usch, jag måste verkligen bita ihop. men jag vet hur känslig jag är när jag ser andra som är ledsna. blir svårt att hålla ton då men som sagt, bara att bita ihop, för deras skull.

senare på kvällen ska jag iväg på julbord med mitt & pappas företag. vi blir åtta stycken och jag är ensam tjej. haha, det kan bli intressant! vi ska åka M/S medvind så det tar ju ett tag. får se om det blir någon utgång efteråt...

nu har jag skrivit mycket så det kanske inte blir någon uppdatering på ett tag, haha.